I går bjöd någon mig på fika, en supersmarrig rabarberpaj med vaniljsås. Jag tog två bitar och kände mig duktig som avstod från allt annat gott. Bitarna var sådär otroligt smarriga, de smalt i munnen och jag insåg försent att rabarberpaj består väl till 90 % av socker?
I alla fall drabbades jag av dumpningen från helvetet. Hjärtat startade galoppera i kroppen på mig och hade jag haft lite mod hade jag stoppat två fingrar i halsen för jag mådde så otroligt illa! Grön i fejan stapplade jag hem och la mig i sängen och låg där säkert en halvtimme, minst. Jag la täcket över mig och huttrade trots fleece och ytterkläder.
Så plötsligt rapade jag till och det var som ett nytt ljus kom till mina ögon. Dumpningen försvann som i ett trollslag. Då kände jag hur jag började skaka som ett asplöv och så började jakten på nåt att stoppa i munnen när jag hastigt och lustigt drabbades av hypoglykemi och blev blek och darrig som ett asplöv.
1 kommentar:
Hahaha, förlåt mig Troi men jag vet EXAKT hur det känns och känner igen mig så väl. Fy f*n vad man mår pyton när det blir så där. Jag misstänker att du låg där på sängen, blick stilla, för då blir illamåendet hanterbart. Förmodligen kved du också "jag ska aldrig mer......"
Och sen när stora darren kommer, det febrila letandet efter något man kan skyffla i sig snabbt så darret och flimret framför ögonen försvinner, jag brukar få lätt panik vid sådana tillfällen. Men skönt att höra att det finns fler än jag som råkar ut för det här.
Skicka en kommentar