Och jag var först på väg in till stan. Gå i butiker. Slarva med maten. Njuta av att styra mitt eget liv. Men jag la mig på en parkbänk. Tänkte inget utan bara njöt.
Sen var jag på väg igen. Vill ha den där toppen. Vill ha en ny kamera. Vill ha och köpa och ruinera mig och se ekonomin slås i bitar och inte alls följa prioriteringsordningen. Så slår det mig; jag inser att jag egentligen är hungrig. Fast jag vill inte äta. Jag är rädd för att gå upp i vikt och jag vet att jag har förfallit till godisätande och annat. Jag vill inte sköta mig just nu. Och då tar det sig alla uttryck som finns. Men jag sansar mig; jag är ju vuxen.
Faktum är att värmen också hindrar mig. Jag orkar helt enkelt inte rusa runt i värmen. Så jag äter nu min lunch. Försöker ta en tugga, skriva en rad och så tugga. Det är jättejobbigt men jag intalar mig att sås och kött och potatis är nyttigt för mig.
Jag kommer att falla av vagnen innan den här dan är över. Det vet jag. Men jag tänker skjuta fram det några minuter till. Det dunkar i tinningen och jag ler inuti. Jag vet att just nu vinner jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar