...två tillbaka.
att det här med kommunikation ska vara så otroligt svårt. Efter natten känner jag mig som en gnällkärring och totalt omänsklig, men det var förvirrande igår.
Jag fick nämligen tipset från en människa som jag litar på och tycker om; att försöka att inte falla i fällan när ens partner försöker mucka eller gnälla på en. Men efter att sambon i nästan en timme var så otrevlig och kastade skit på mig (fast på ett vääldigt subtilt sätt de flesta gångerna) och jag satt och försökte parera i soffan, så frågade jag vad han var ute efter. Och då var han helt oförstående. Så spenderades kanske dubbelt så lång tid med att jag försökte reda ut varför han säger dumma och tarvliga saker till/om/åt mig när han uppenbarligen ser att jag faktiskt är trött och utarbetad. Vilket resulterar i att jag framställs som en gnällkärring som inbillar mig saker. Är det inbillning att jag känner mig sårad och vill att någon ska sluta vara elak och vidrig mot mig?
Back off!
Men det går ju inte för i och med att jag satt foten innanför lägenheten så är jag ju livegen och ägs av en människa som uppenbarligen inte känner en gnutta kärlek eller respekt inför mig. Jag ska i detalj formulera vad jag vill och önskar och när jag gör det får jag tillbaka att det alltid är jag som bestämmer och alltid vet vad som ska göras och inte göras. Samtidigt som alla andra människor kan gå runt och mörka med sina åsikter. För att jag ska framstå som en envåldhärskare där undersåtarna smider ränkor för hur de ska få mig av tronen. Men surprise! Jag är precis lika osäker som du är! Och igår hade jag tarmvärk, dumpade på grönsakssoppa och varma mackor och var supertrött. Men allt det där är ju bara ursäkter, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar