Jag har en tanke.
Den ligger på lur.
Jag inser att den tanken är pusselbiten som fattas. När jag når tanken är jag befriad.
Jag irrar runt i labyrinter.
Tänker snabbare och känner hur min kropp liksom löses upp.
Hur jag går upp i letandet efter tanken. För jag vet att den befriar.
När jag lugnar mig, andas. Då stannar den och ligger där och väntar.
Jag sträcker ut en hand.
Tänker att nu ska jag minsann tänka den briljantaste tanke som någonsin existerat.
Tanken som är nyckeln till låset.
Tanken som befriar.
Men den är blixtsnabb och smiter iväg.
Och jag fördriver ännu en dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar