Att skriva.

Att få uttrycka sig skriftligen, att skriva har för mig alltid varit livsviktigt. Jag lärde mig alfabetet relativt tidigt och har sedan dess skrivit och skrivit. När jag var liten skrev jag långa sagor och berättelser. Vid lite äldre ålder blev det ganska burleska och otäcka rysarhistorier.

När jag var liten stod det tidigt klart för mig att jag skulle bli advokat och på fritiden skulle jag författa historier.

Jag roade mig ett tag med att skriva för tidningar och jag lämnade också in en bibba av mina mest bloddrypande historier till ett bokförlag. Refuseringsbrevet har jag kvar ännu idag. Man ville väl inte såga en sextonåring längs med fotknölarna, för i brevet så trodde de mig ett öde värre än döden; att bli författare.

Idag skrattar jag lite för mig själv. Jag är inte jurist men jag arbetar med sakprövningar enligt gällande lagstiftning. Och så skriver jag en blogg på fritiden. Det blev precis som jag trott, eller hur?

I alla fall så har jag nu ett jobb där jag verkligen får sitta och skriva hela dagarna. Jag märker på antalet inlägg i min blogg att jag nu får utlopp för mitt behov av att skriva...