varje dag så jobbar jag

varje dag så jobbar jag
jobba stenhårt, jobba jobba stenhårt
jobba stenhårt, jobba jobba stenhårt
jobba ja, jobba ja, jobba jobba ja, jobba ja, jobba jobba ja, jobba ja
varje dag så, varje dag så jobbar jag

Det känns jobbigt när det är "lunch" för jag är inte hungrig. Men jag vet jag måste äta. Jag vill inte heller sitta vid skrivbordet och jobba. Jag är inte heller sugen att gå ut på stan. Det finns inget där jag vill ha och inget jag behöver.

Jag inser ju att det jag behöver och vill göra just nu finns hemma. Jag vill börjar riva mitt kök och bygga upp det på nytt. Skapa det hem som egentligen är vårt och som vi har skapat och som är gjort för oss. Där jag tillsammans med familjen kan njuta av vår goda mat och välkomnande rum. Jag vill inte sitta här. Idag är jag alldeles för rastlös...

Snabb respons!

I natt var jag uppe lite längre för sambon jobbade och då tänkte jag passa på att göra fint i vår bokhylla, även kallad skräphyllan. Jag har ordnat våra böcker och flyttat hyllor och gjort riktigt fint, men visst, allt hann jag inte med eftersom jag inte är en riktig bibliotekarie.

Sambon stirrade med bekymrad rynka i pannan på eländet. Eftersom han betraktar bokhyllorna som sin egen privata egendom där jag fått lov att ställa in en pärm och några böcker, så var han inte alls glad över vår gemensamma ordning. (Jag tänkte att efter 17 år kanske vi kan blanda våra böcker?)

Så sa han att tänk om Microsoft skulle ringa och säga att vi har städat lite på din dator och vi tog bort några ikoner som vi tyckte var fula. Och så garvade han och tyckte han var superkul och spirituell.

Okey älskling! Du blev bönhörd! Jag bytte arbetsplats och trots att jag har tryckt på ikonen "hämta dina inställningar" så är varenda en av mina filer sorterade i bokstavsordning! Inte viktighetsordning. Gah! Jag får ett utbrott!!!!

Som en prinsessa!

I dag när pendeln kom in på stationen var det svart med folk som skulle ombord eftersom ett tåg var inställt. Konduktören ropade till mig och ett par till att vi kunde få sitta i hytten. Där var det ganska bra med plats. Så erbjuder han mig sin stol och jag satt verkligen som en prinsessa och gungade mig in till Centralen! Jag hade ett leende från ena örat till det andra och det kändes riktigt coolt att ha sån fin utsikt över Stockholm när jag började rulla in mot centrum.

Så ibland får man faktiskt känna sig riktigt speciell!

Mask i mjölet.

Vardagstrauma utan dess like. Jag skulle göra havregrynsgröt och längst ner i havregrynspaktetet hittade jag en mask som vävt en liten kokong runt omkring sig. Tyvär så är jag väl bland den mest kvackmagade människa som man kan tänka sig, så jag tog hela paketet och gick och slängde det i soporna. Eftersom jag dessutom är smålänning så svider det lite extra att jag behövde slänga ett helt nytt paket.

Men jag äter inte mask.

Där går liksom min gräns.

Hål i huvudet.

Jag går ständigt och jämt runt med en önskelista i huvudet på saker jag vill ha. Bland annat finns där en väska ganska högt upp på listan. Eftersom det inte går att få tag på den där gröna som jag egentligen vill ha, går jag och kollar på alla andra som finns. Så bestämde jag mig för ett tag sen att nej, jag ska inte lägga pengar på en ny väska när jag har en fullgod redan. Bättre att lägga pengarna på köket istället.

Ändå går jag och kollar väskor så fort jag får tillfälle?

Vart finns det logiska i det? Jag tycker snarare tvärtom att det är jättemärkligt hur man bestämmer sig för något och så bryter man det ständigt och jämt. Visserligen bara genom att gå och titta, men ändå. Vad händer om jag hittar den perfekta väskan. Jag ska ju inte ha någon! Detta får mig att börja tvivla på om jag egentligen är riktigt navlad. Jag kanske helt enkelt inte är det?

Vitvaruleverans.

I går stod jag och lagade mat i mitt anletes svett. Eftersom spisen snart skulle hämtas ville jag ju ha maten klar så fort som möjligt. Lilleman blir alltid så nervös när sånt där händer så var femte sekund hörde jag "mamma..." från hans rum.

Leverantören kom en halvtimme innan utsatt tid och jag måste säga att det är ju bra jobbat om de har fyra timmar på sig att leverera en sak och så får man det en halvtimme innan. De fyra timmarna har börjat alltså. Spisen var rykande het när de bar ut den till bilen men maten blev faktiskt klar! Jippie till mig!

Jag gråter av lycka för Mediamarkt är ett utmärkt företag som håller sina avtal och faktum är att killarna tog med sig vårt gamla kylskåp också och ville inte ens ha betalt för det. Jag är stum av beundran inför sådan effektivitet. Tack!

Förresten det är väl ingen som är intresserad av hur mycket damm det ryms bakom ett gammalt kylskåp? Tänkte väl det!

Leta böcker.

Det har varit ett tag sen jag läste nån bok till och från jobbet. Jag vill ju helst ha pocket så jag har sprungit ut och in ur pocketaffärerna och letat efter den här. När jag så äntligen kollade nätet insåg jag att den kommer inte i pocket förrän den 18 december. En liten lagom julklapp känns det som. Så nu väntar jag med spänning...

Uppföljning Wasa-kreditkortet.

Jag tänker att jag måste ju berätta hur det gick när jag ringde Wasakredit. Hon blev ju lite generad och försvann en kvart för att konsultera en kollega. Hon förstod faktiskt inte själv hur det kunde bli som det nu har blivit.

Hon lovade i alla fall dyrt och heligt att nu var det slutbetalat med den här betalningen. Att det skulle vara gratis för mig att ha kvar mitt BMW-kort. Så jag litar på henne och ger företaget en chans till.

Lindex och Ikanobank däremot har fortfarande kvar mina krediter trots att jag varit i kontakt med dem ett par gånger. Visserligen betalar jag ingenting på dem, men jag skulle inte ens vilja ha kvar chansen att spendera de där pengarna. Men jag tänker fortsätta att följa upp mina ambitioner att bli av med mina lån här i bloggen. Det kan ju vara intressant för någon som vill skaffa en kredit att inse hur svårt det är att bli av med dem...

Frustrerande.

Att det ska vara så sjukt svårt att få handla. Ett tag såg jag såna där bänkskivor i trä i varenda reklamblad som kom hem till oss. I går åkte vi runt i vårt anletes svett och letade efter en bräda som kan passa. Men de hade antingen inte fått nån leverans eller så var brädan för ljus eller för tunn.

Och så var det diskbänken dårå. Den är inte heller så lätt att få tag på. Dessutom vill man ju inte ha en diskbänk i en tjocklek och bänkskivorna i en annan. Nä det var verkligen ingen som ville ha pengar igår. Så därför åkte vi hem med ogjort ärende.

Det börjar onekligen dra ihop sig. Detaljer...

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig

Jag mår så otroligt dåligt när jag ser bilder på mig själv från sommaren, när jag var leende, smal, käck och full av tilltro. Men kanske man blir så av att för många av ens önskningar går i uppfyllelse? Jag är grymt besviken på mig själv hur jag kan låta mig förfalla. Det nyttiga i mig har bytts ut mot grått tomt klet. Huden är glåmig och fläckig och jag smörjer mig men det spelar ingen roll. Håret ska vi bara inte tala om. Jag är långhårig och jag hatar verkligen när mitt hår inte är nyklippt och fint. Nu ser jag bara trasig ut.

Men visst, det yttre ska väl avspegla det inre.

Jobbigt mående.

Just nu mår jag som en skunk. Jag funderar på om jag faktiskt dumpar eller om jag helt enkelt har drabbats av "svinis". Ja den som lever får väl se. Om en timme lär vi ju veta hur det egentligen ligger till. Under tiden ska jag bara försöka sitta rakt upp och ner på stolen och se ut som att jag jobbar stenhårt.

Renovera kök.

Det börjar dra ihop sig nu. I går var vi och beställde köket och vi får hem det om knappt två veckor. Då börjar det verkliga jobbet. Även om det är jobbigt att åka runt och plocka ihop allt som ska finnas på plats när vi sätter igång. Ännu fattas bänkskiva, diskbänk och blandare. Kan ju tyckas kul att åka runt och köpa saker, men det är det inte. Varje sak ska jämföras och vägas och mätas.

Sen har vi insett att vi kommer att behöva dra om elen också. Så det tillkommer ju nya saker hela tiden. Jag börjar bli lite nervös och det är egentligen omvärldens fel eftersom en del verkar tycka att vi är väääldigt modiga som ska göra detta själva och så nära inpå julen också. Men jag är övertygad om att vi kommer att klara av det! Tror jag.

Modig.

Jag känner mig väldigt modig idag som faktiskt klarade av att se Antichrist igår. Sen funderar jag på hur avtrubbad jag egentligen är för jag kan väl säga att jag tyckte nog inte att det var så mycket som var sååå fantastiskt nytt som hände i den där filmen. Visst höll jag för ögonen vid ett par tillfällen, men genom åren har jag sett några filmer som chockade mig mer.

Så det blev som lite antiklimax dårå. Inte som när jag fick det där mailet häromdan när nån hade samlat en massa "roliga" kort på hur föräldrar handskades med sina småttingar. Detta mail var jag faktiskt tvungen att radera för jag for så illa när jag såg dem.

Tänk att det egentligen är en sån fin linje mellan humor och skräck/avsky/äckel?

Trippa på tå.

Efter nån timmes googlande om värk i tån har jag kommit fram till att jag har en kombination av hammartå, brutna tår och liktornar mellan tårna. Det värker som sjutton i lilltån och tån efter den och jag försöker med allt möjligt.

Så läser jag att i princip det enda som hjälper är lite mjukgörande kräm, fotbad och fila lite. Och naturligtvis - tada! - större skor.

Om man har storlek 41-42 i skor och ankfötter är ju det snart avhjälpt. Man rusar ju bara till närmaste skoaffär och köper ett par snygga simfötter som man kan sätta på sina ankdito. Nu funderar jag bara på om jag ska köpa svarta eller neonfärgade. Med klack är väl bara att glömma? Fast vad ska jag med det till när jag är över 1,75?

Ett annat sätt är ju att helt enkelt operera bort tån. Funderar lite på om jag måste göra det på egen hand eller finns det nåt ställe som gör det åt en?

Julskyltning på NK

Jag tog en runda till NK för att se julskyltningen. Det brukar liksom vara ett sant tecken på att julen närmar sig. Solen sken ute och det var ljummet och skönt. Just nu känns det tämligen otroligt att det om en månad ska vara vitt och vackert ute.

Det blir ju ganska menlösa inlägg när man ska försöka sig på att vara positiv och ha en anda av att allt löser sig bara man tänker positivt-anda.

Sweet pie!

Så här ska en helg i min smak vara. Dans, god dryck, gott sällskap och så lite opera på det! Helst inte så dyr heller. Det höll ju på att kosta när vår toa gick sönder men som tur väl är kunde händige sambon fixa det. Annars var jag halvvägs ute i Länna för att köpa en ny.

Men oj vad vi festade i lördags. Vi var bland de sista ut från festen och jag tror det var bra att det blev en hel del dans för min del.

Den 18 november 2009

Den 18 november 2009 hände något väldigt stort här i Stockholmsområdet. Jag vet inte om ni andra kom ihåg det, men det finns att läsa överallt. Plötsligt tittade solen fram. Efter att i två månader helt lyst (!) med sin frånvaro var den bara där. Jag såg den naturligtvis inte eftersom jag jobbar i en bunker. Men folk vittnar om solskenet än i dag. Gossen kan tex med många ord beskriva hur skönt det var att den sken när de var i skogen.

En kvart senare gick solen i moln och det började ösregna.

Det var denna syn som mötte mig en sådär sju timmar senare när jag traskade hemåt från jobbet. Och så mörkret förstås.

FEST!!!

Eftersom jag är småbarnsförälder händer ju inte det här så ofta, men imorgon ska jag på dagisfest! Tjohoo!!!

Ett tag umgicks jag med tanken på att jag kanske skulle köpa in en snygg festblåsa och jag provade en Tigerklänning som satt som en smäck. Oj vad jag är snygg i den! Färgen är helt underbar och den döljer och lyfter fram på samma gång. Men jag bestämde mig faktiskt för att ta nåt av det "gamla" hemma och lägga pengarna på kök istället.

Tror jag. Jag har nog inte riktigt lämnat den där tanken ännu, känner jag nu.

Ny dag och nya lärdomar...

Jag vet inte om någon egentligen har förstått hur betydelsefullt det har varit för mig att verkligen bli skuldfri. Att kunna kolla på min UC och inse att det står noll kronor. Och då vill jag ändå föra till protokollet att jag anser att studielån och bostadslån inte är detsamma som enstaka krediter och billån. Så jag har kämpat och kämpat. Ringt till mina gamla kreditinstitut och bett dem ta bort mina krediter. Klippt kort och nästan haft bokbål på köpet.

Så öppnar jag posten när jag kommer hem. Varje dag håller jag nästan på att få en hjärtinfarkt för ingen av de nollor jag har pratat med har gjort vad de har lovat... Jag har fortfarande Lindexkrediter och andra kortkrediter. Fatta att jag faktiskt får hjärnblödning.

Som grädde på moset upptäckte jag igår när jag öppnade min UC att man dessutom kommit på smarta idén att föra upp bostadslånet dit också. Jag stod och stirrade på brevet och kände hur det rosslade i halsen och sen kunde jag inte kväva det sinnessjuka skratt som kom över mina läppar. Det är alltså i princip omöjligt att göra sig skuldfri i dagens kontrollsamhälle!

Jag får helt enkelt sätta mig och börja ringa kreditinstituten igen och lära vuxna människor hur man ska sköta sitt arbete.

Detta står på önskelistan!

Gärna med utsikten till höger....

Välja kök!

I går var vi på Kvik och ritade upp vårt drömkök. Det kändes pirrigt och när vi kom hem hade vi lite att prata om. Ikea versus Kvik. Alltså själva plocklistan på köket på Ikea avskräcker mig som tusan och sen är det ju lite andra saker som det måste tas hänsyn till.

Det roliga är att vi är totalt överens hittills! Det är det bästa i det hela och så länge vi är överens och arbetar sida vid sida kommer det här att bli superjättebra!

Vi har fixat plattor till vårt provisoriska kök så snart är det faktiskt bara till att tuta och köra. Och naturligtvis passa på att njuta!

Vardagens små mirakel.

Jag brukar sällan sprida "skvaller" vidare men jag hörde nåt igår som var lite smått fantastiskt. En släkting till mig pratade via internet med en kille i nån timme som verkade supertrevlig. Efter ett par timmar ringer telefonen och det är han. Han tyckte att han likaväl kunde ringa istället. Så gick det ytterligare ett tag och så ringer det på dörren.

Utanför står min släktings ungdoms kärlek. När de dejtade för 150 år sen var de så kära att man såg dem knappast separerade mer än någon sekund då och då. När de skulle äta och dricka typ. Det visar sig att det är han som hon pratat med hela tiden...

Vi får väl se om framtiden har nåt i gemensamt för dem i bagaget eller om det bara var en trevlig bagatell...

Ingen rädder för svininfluensan här?

Göra rätt (igen)

Nu på morgonen har jag ätit en liten nätt frukost istället för att vräka i mig den vanliga frallan med kaviar och ägg på. Detta för att jag skall kunna ha en rimlig chans att bli hungrig till lunchen. Annars flippar jag ut och ska gå på stan och handla accessoarer och godis istället. Dessutom har jag på mig bootsen med klack så jag kan inte förflytta mig så många meter.

Alternativet att jag skulle sitta och arbeta på lunchen och gå senare och äta finns naturligtvis inte i sinnevärlden...

Köksfixartagen.

Det är väldigt intensivt just nu och min jobblust ligger som sagt på noll. Fast visst är jag glad över att ha ett jobb, inte så. Men det händer mycket just nu och faktum är att vi hastigt och lustigt bestämde oss för att börja renovera köket.

Diskmaskin, varmluftsugn och induktionshäll har inhandlats och nu håller vi på att inspirera oss till resten av köket. Vi hade ju bestämt oss för ett, men i helgen på Ikea så kändes det som att något dog inom en. I går var vi uppe hos grannen och insåg hur otroligt mycket man kan göra med ett kök. Jag kan säga att jag tappade verkligen hakan; han hade fått in rymd och ljus och allt man vill ha i ett kök och vi blev verkligen inspirerade. Så nu har vi tänkt om ett varv till och vi får väl se vart vi landar så småningom. Spännande är det i alla fall just nu! Och det kommer en fortsättning, var så säkra!

Dumpa på!

Det är sannerligen inte lätt att vara människa. I dag bestämde jag mig för att istället för att svulla godis till fikat skulle jag äta något riktigt. Så jag tog en yoghurt och lite cornflakes. Inte såg gott och tydligen inte så nyttigt heller.

Note to self: I fikarummet finns alltså inget som jag kan äta som är nyttigt när frukost och lunch är över.

Sicko!

Alltså tänk er en sjuk dröm, det otäckaste och mest groteska ni kan tänka er. Den drömmen vaknade jag upp ur vid fyra idag på morgonen. Jag satte mig på toaletten och läste morgontidningen och drack vatten för drömmen vägrade att lämna mig.

Nu sitter jag på jobbet, framför datorn. Men i tankarna är jag där. Och det är äckligt och jag skakar. Hur kan min hjärna koka ihop nåt så infernaliskt groteskt? Jag önskar faktiskt bara att den här tanken kunde vara över och borta. Jag tänker börjar med att gå till apoteket och köpa en värktablett för jag har fått ont i magen av nattmaran. Som fortfarande rider mig.

Det läbbigaste är att jag har ingen kontroll över den här maran. Jag har nämligen under en lång period kunnat styra mina drömmar. Exempelvis så om jag har varit jagat av ett monster har jag tänkt att det här är bara en dröm och monstret är egentligen inget monster utan en otroligt sexig man som jag egentligen bara är lite rädd för. Då brukar det sluta med ett möte av mer sexuell karaktär. Men den här drömmen varken vågar jag eller kan jag inte styra bort. Den är liksom bortom fattningsförmågan då den inte ens försvinner när jag är vaken.

Blodet kokar.

Nu kommer nog sambon att skjuta i taket åt att jag ältar, men jag tänkte att om jag delger er så kanske ni också lär er något...

För många år sen skaffade vi ett BMW-kort knutet till Wasakredit. När vi reparerade bilen, och det har ju blivit många sköna tusenlappar genom åren, så har vi betalat av på reparationerna. När familjen nu i möjligaste mån löste alla krediter och lån så satte vi in ytterligare många tusenlappar på kontot och så att säga "nollade" det. Sambon ville behålla krediten ifall det händer nåt med bilen igen och trots att jag själv ville avsluta kortkrediten så behöll vi den.

Månaden därpå damp det ned ett kuvert från Wasakredit där de hade tagit ut 390,09 kronor i ränta och avgifter, vilket innebär att kortet inte längre var nollat. Jag tänkte att det var ränta som släpade efter så jag betalade den månaden in 391 kronor på kontot.

I går när jag kom hem hade ett nytt kuvert kommit från Wasakredit. Nu hade de tagit ut en ränta på 88,65 kronor plus aviavgift på 35 kronor, vilket innebär att jag hastigt och lustigt utnyttjat 122 kronor på det där kontot. Alltså maken till puckade puckoidioter har jag knappast skådat i hela Universum. Hur i helvete på ren svenska tänker de nu då? Tyvärr stängde de innan jag hann öppna kuvertetet igår vilket innebär att jag skällde på familjen istället. Och nu väntar jag på att kontoret öppnar för jag kommer att ringa dem och berätta för dem vart de kan stoppa sitt kredit.

För mig som kund kan de glömma.

Förresten räknade jag precis ut att om jag inte avslutar kontot så kommer det nästa månad ett kuvert med ett brev där jag utnyttjat 65 kronor, 30 kronor i ränta och 35 kronor i aviavgift. Puckon! Avsluta mitt konto basta!

Diskmaskin!

Vi har blivit med diskmaskin!

Jag är så otroligt glad! Vi kommer att få den hemlevererad vilken dag som helst. Men oj vad kul det är! Snart är tiden över när man vaknar på morgonen och möts av en jättedisk från gårdagskvällens myspys...

Lyxfällan...

Jag insåg precis igår varför jag alltid missar Lyxfällan i trean. Det går ett annat program som lockar i femman.

Men jag har nu läst om gårdagens program och faktum är att det hade nog fått mitt blod att koka i ådrorna. Det finns ju män som är otrogna när ens käresta ligger på BB. I alla fall på film. Men en man som spelar bort ens gemensamma sparande när man föder gemensamma barnet? Detta om något talar för att kärleken kanske inte ska utsättas för en gemensam ekonomi. Jag har just inte hört något som talar för att ha en gemensam ekonomi och detta var väl bevis om något?

Fram för mer par med separata ekonomier!

Ingen jobblust.

Förresten kan tilläggas att idag har jag verkligen INGEN arbetslust. Nån som hört det förut?

Svår balansgång.

Det är ju lite av en balansgång just nu. Jag har ju lyckats hjälpa upp min ekonomi och pengarna försvinner inte i fullt lika rasande takt som förut. Dessutom har jag ju lyckats göra mig av med mina småskulder. Men en baksida med det hela är att magen ökar i omfång för ruschen att spara och räkna pengar är inte något i närheten av ruschen att hitta den perfekta klänningen och lägga ner den i en unik kasse och njuta av hemgången och att få hänga in skapelsen i garderoben.

Nu för tiden ger varje ny sak jag köper mig stora problem med ångest och jag kallsvettas när jag öppnar plånboken. Det jag köper väger jag fram och tillbaka och ofta slutar det faktiskt med att jag lägger tillbaka det för jag inser att jag blir ju inte lyckligare av att köpa.

Men slutknorren på den historien är ju inte lika kul, för när kallduschen har lagt sig behöver ändå hjärnan sitt. Och det får den genom ett litet litet besök i en godisaffär nära dig.

Ett annat "problem" är att går jag och lägger mig på fastande mage så ligger jag och tänker på mitt nya kök eller vad jag ska ta på mig imorgon. Ni vet såna där stora olösta gåtor som man funderar på när man inte längre svettas över hur man ska få slutet av lönen att räcka till en jättelång månad.

I helgen ska vi i alla fall kolla in induktionshäll, varmluftsugn och diskmaskin. För det är nu det ska ske! Hoppas jag. Tror jag. I morse när jag steg upp var hela diskbänken full av disk som ingen orkat ta rätt på igårkväll efter alla andra saker som ska fixas. Och jag får ju laga mat på två plattor eftersom de resterande två bestämt sig för att lägga av. Förresten, en platta har inte funkat sen vi flyttade in i lägenheten. När vårt ena kylskåp la av för tre veckor sen tackade jag min lyckliga stjärna för att vi faktiskt har två kylskåp i vårt underdimensionerade kök. Jaja, klag klag. Nån som vill komma hem till mig och renovera kök?

Jimmys skor.

Jag brukar vara på HM och kolla in de nya kollektionerna, inte så att jag köar, men jag brukar släntra in nån timme efter öppningsdags. Hittills har det resulterat i:
Madonna, ett par benvita byxor, en trench och en blus. Blusen passar fortfarande inte, byxorna använda ett par gånger och trenchen var en given succé.
Commes de garcons; en svart klänning som blev för liten minuten efter att jag provat den i provhytten. Aldrig använd.
Matthew Williamson: En topp och ett stort nitbälte, aldrig använda, ett rosa nitbälte som jag använder nu som då.

Så jag drog mina slutsatser att när Jimmy Choo samarbetar med HM så är det ingen idé att jag dyker upp för jag behöver inte fylla garderoben med högklackade men ack så fina skor. Så går jag förbi skyltfönstret. För att inse att de kommer att sälja en jättesnygg väska, som uppfyller precis alla de krav jag har på en väska. Jag kände att dreglet började rinna men inser samtidigt. De släpper kollektionen på lördag. Lördag. Det kommer att bli söndertrampning en masse... Så det är bara till att glömma.

På lördag ägnar jag min energi istället åt trädgårdsarbete. Jihaaa!

Kalmar - the place to be!

I helgen åkte jag som sagt ner till Orrefors och på lördagen tog vi oss en tur in till Kalmar. Jag blev väldigt imponerad av utbudet inne i stan och jag hittade en hel del som jag ville ha. Jag brukar ju stödja den lokala näringen när jag åker någonstans och det blev en hel del även här.

Jag kan rekommmendera ett balsam för blekta fina hår som heter Dumb Blonde. Sen jag började använda den har mitt hår magiskt gått från trött och fett till spännande och kreativt. Jag vaknar med en ny friss varje dag!

Även sambon fick ett par riktigt snygga manchesterbyxor på fars dag och de är jag faktiskt synnerligen nöjd med.

I en lite mysigare butik hade de snygga designerkläder som är lite tokiga och lite coola. Om jag hade vetat vart jag skulle placera in ett sånt plagg i min övriga garderob hade jag genast slagit till.

Största överraskningen var faktiskt den underbara svarta mockakjol som jag fick av mamma! Tack! Den passar superbra till svarta stövlar med spännen och den gömmer "tunnan". TACK mamma!

Krossa allt!

Det var en litet annorlunda morgon att ta sig in till jobbet. Först hade jag trevligt sällskap och sen tog jag på mig hörlurarna. Det strömmade ur ljuvlig musik och jag kände mig upplyft och speciell och stegen var lätta när jag trippade över golvet på Centralstationen, övertygad om att jag är UNIK! Men musiken är verkligen så otroligt bra!

Kent, vill ni gifta er med mig?

Dagen är snart slut!!!

Alltså jag säger sällan sånt här, men fy for fän vad skönt det är att avsluta den här dagen.

Jag har fått prata med många förtvivlade människor idag och det har varit supersvårt att inte kunna ge riktiga besked. Att inte ens kunna finnas där och hjälpa. Men samtidigt är det nyttigt...

Fet hög med ärenden.

Jag är så missnöjd så hälften kunde vara nöjd. Jag har varit hemma några dagar med sjukt barn och när jag kommer till jobbet finner jag att folk har trott att jag har varit där trots att det inte sitter nån på stolen och därför har man mailat och skickat brev och post till mig i alla fall. Så jag såg inte tangentbordet när jag kom in genom dörren.

Men jag hade ju inte fått några nya ärenden, vilket var riktigt skönt.

Tio minuter senare fick jag den obligatoriska högen och nu vill jag faktiskt bara skrika rakt ut.

Samtidigt så är jag glad att barnet är friskt och jag har ett jobb där jag drar in pengar. Pengar jag ska fixa mitt kök med.

Vardagen lunkar på.

Efter en helg på pappas fantastiska hotell i Orrefors känner man sig som en ny människa. Man blir ompysslad av någon som tycker om en. Mamma var där och i helgen fick vi en hel lördag för oss själva när vi kunde prata och fika ihop. Detta kändes värdefullt för mig och gav en hel del energi. Dessutom kunde mamma tänka sig att lägga sonen vilket innebar att jag kunde sitta och dricka GT nätterna igenom. Vilket jag också gjorde. Med stort välbehag! Så till den milde att det var superskönt att dan därpå lämna hundar och ungar till sitt öde och bara dra bort i horisonten.

Brorsan blev glad över sin present, han såg i alla fall rörd ut. Mats och jag hade valt ut 12 läckra viner som vi själva gillar och som man också kan lagra om man så vill. Efter stort detektivarbete hittade vi riktiga träkartonger som vi kunde ge bort flaskorna i. Det är en av de roligaste presenter jag fixat med, tänk själva att få välja ut precis de viner som man själv gillar och få ge bort dem till någon man tycker otroligt mycket om.

I övrigt var det ett himla presentutdelande. Jag tror de flesta som var där fick något av någon som kommer att komma väl till pass i framtiden. Ett stort tack!

Snart!

Nu är det inte lång tid kvar...

Världens bästa present!

Brorsan har ju fyllt jämt och imorgon när vi träffas så ska han få nåt riktigt riktigt bra!

Jag är så otroligt nöjd och jag längtar efter att se hans min...

Förresten alla som tycker att det är trist att gå på museum borde tänka igen. Såhär kul kan man faktiskt ha!

En annan dag?

Näe, jag är verkligen ingen spåtant. Jag lyssnar inte heller på tecken i luften om de så skriker mig i örat.

Jag vaknade tidigare än vanligt av en mardröm där jag tvingats släppa ner Lilleman och ett antal andra bäbisar från en trappstege utan steg några meter ner i golvet. När jag sen själv skulle klättra ner var stegen borta och väggen var helt blank. Jag brydde mig inte om att somna om utan steg upp för att gå till jobbet.

Utanför porten stod bussen redan hånfullt grinande och jag sprang över vägen och jag vet inte om det var ett misstag att han stod där men han släppte ombord mig. Jag sprang som en gasell över bron till tåget och när jag skulle springa ner för trapporna såg jag inte vart trappan började på grund av fläckvis blindhet och jag föll utför. Men eftersom jag är så smidig nu för tiden tog jag några steg i luften och hamnade rätt. Och kom med tåget.

På jobbet väntade som sagt det där nya mailet och jag fick nya arbetsuppgifter sådär hastigt och lustigt. Uppgifter som inte mäts med pinnar. När jag ska bita tag i mina beslut kommer några reparatörer och stökar runt i min närmiljö genom att släpa skrivbord fram och tillbaka över golvet på ett synnerligen irriterande sätt.

Då ringer telefonen. Det är dagiset som meddelar att det behövs jour eftersom en fröken är sjuk. Så jag spottar i nävarna och tar tag i den här dagen. Tar en klunk kaffe och önskar resten en god morgon!

I´m so irritated!

Jag kom till jobbet lite tidigare idag för jag har mycket att göra, många pinnar att samla ihop. Så läser jag mailen från igår och inser att ytterligare en arbetsuppgift har lagts på mitt bord och ska lösas idag.

Sånt gör att det knyter sig i magen på mig och jag vill faktiskt bara vända på klacken och gå hem. Fy for fan!

Det pirrar...

i hela kroppen på mig när jag läser recensionerna av Kents nya album och jag vet att det snart är i min spelare. Det ska bli så otroligt härligt... Nåt att längta till när himlen är helt grå.

Eftermiddagsbio

Som småbarnsförälder får man passa på att gå på bio på eftermiddagen när kidsen är hos kompisar eller kvar på dagis. Så idag blir det den här.

Nu undrar jag bara när pubar, discon och andra etablissemang tänker anamma biotider?

Ny projektledare.

Det är så tydligt att vi alla verkligen är väldigt olika. Som det här med kallprat. Jag är urdålig på det. När vi sitter och käkar middag försöker sig sambon på lite kallprat om vädret och vinden. Själv pratar jag gärna badrum.

Gårdagens kalldusch fick jag så när jag insåg att jag var den ende som satt på tåget. Resten av bihanget satt hemma i soffan och visste inte att det fanns något som heter tåg.

Jag vet att jag ibland har bråttom och rusar iväg. Men om man stannar tåget, plockar ombord alla som ska vara med. Spänner fast dem med säkerhetsbälte och låser dörren och slänger nyckeln. Startar tåget i 150 för att inga passagerare ska lockas att hoppa av i farten. Men när man kollar så sitter ingen på tåget. Vad är jag tillsammans med freaking Houdini?

Naturligtvis blir jag rosenrasande och skäller ned alla som befinner sig i närheten. Telefonen ringer när jag är hes och sur och voila! Jag får prata med en vettig människa! Som bara har positiva och lugnande saker att säga. Därför har jag nu utnämnt brorsan som projektledare för vårt nya badrum.

Det ska bli så jäkla gott när jag får ligga i det här:

Vacker.

Det är faktiskt otroligt häftigt att i en annan människas öga faktiskt vara vacker. Jag vet att du säger att jag har tjock mage. Men du säger minst lika ofta att du älskar mig.

Jag såg hur ledsen du blev när jag klev på bussen utan att du hann krama mig hejdå. Därför var jag tvungen att kliva av på nästa hållplats och springa hem för att trösta dig. Nu sitter jag här och får energi och kan njuta av dagen, fast det är måndag, för att jag fick en sån fin kärleksförklaring tidigt på morgonen. Tack!

Självbild.

Jag har ägnat en del av helgen åt att arbeta med min självbild. Jag tycker ju å ena sidan väldigt gott om mig själv för att senare falla ner i nattsvarta hål. Dessutom har min fokusering för det mesta varit fel, istället för att glädja mig för det jag har eller den jag är, så har jag kikat över grannens staket för att det är bättre.

Men efter att ha ägnat några timmar åt att kolla in det rådande skönhetsidealet i Hollywood, både lyckade och misslyckade sådana, känner jag att det vänder sig i magen av den här hysterin att vilja frysa tiden eller helt enkelt vrida tillbaka den. Vackra kvinnor och män som underkastar sig kniven och på allvar förvandlas till monster. Deras ansikten finns på min näthinna och den går inte att sudda bort.

Därför ägnar jag mig åt min familj. Låter ljuset lysa i höstmörkret och tänker att relationer; det är i dem man växer och i dem man kan vila när det blåser kallt ute.