Jag vet inte om någon egentligen har förstått hur betydelsefullt det har varit för mig att verkligen bli skuldfri. Att kunna kolla på min UC och inse att det står noll kronor. Och då vill jag ändå föra till protokollet att jag anser att studielån och bostadslån inte är detsamma som enstaka krediter och billån. Så jag har kämpat och kämpat. Ringt till mina gamla kreditinstitut och bett dem ta bort mina krediter. Klippt kort och nästan haft bokbål på köpet.
Så öppnar jag posten när jag kommer hem. Varje dag håller jag nästan på att få en hjärtinfarkt för ingen av de nollor jag har pratat med har gjort vad de har lovat... Jag har fortfarande Lindexkrediter och andra kortkrediter. Fatta att jag faktiskt får hjärnblödning.
Som grädde på moset upptäckte jag igår när jag öppnade min UC att man dessutom kommit på smarta idén att föra upp bostadslånet dit också. Jag stod och stirrade på brevet och kände hur det rosslade i halsen och sen kunde jag inte kväva det sinnessjuka skratt som kom över mina läppar. Det är alltså i princip omöjligt att göra sig skuldfri i dagens kontrollsamhälle!
Jag får helt enkelt sätta mig och börja ringa kreditinstituten igen och lära vuxna människor hur man ska sköta sitt arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar