Jag har ägnat en del av helgen åt att arbeta med min självbild. Jag tycker ju å ena sidan väldigt gott om mig själv för att senare falla ner i nattsvarta hål. Dessutom har min fokusering för det mesta varit fel, istället för att glädja mig för det jag har eller den jag är, så har jag kikat över grannens staket för att det är bättre.
Men efter att ha ägnat några timmar åt att kolla in det rådande skönhetsidealet i Hollywood, både lyckade och misslyckade sådana, känner jag att det vänder sig i magen av den här hysterin att vilja frysa tiden eller helt enkelt vrida tillbaka den. Vackra kvinnor och män som underkastar sig kniven och på allvar förvandlas till monster. Deras ansikten finns på min näthinna och den går inte att sudda bort.
Därför ägnar jag mig åt min familj. Låter ljuset lysa i höstmörkret och tänker att relationer; det är i dem man växer och i dem man kan vila när det blåser kallt ute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar