Näe, jag är verkligen ingen spåtant. Jag lyssnar inte heller på tecken i luften om de så skriker mig i örat.
Jag vaknade tidigare än vanligt av en mardröm där jag tvingats släppa ner Lilleman och ett antal andra bäbisar från en trappstege utan steg några meter ner i golvet. När jag sen själv skulle klättra ner var stegen borta och väggen var helt blank. Jag brydde mig inte om att somna om utan steg upp för att gå till jobbet.
Utanför porten stod bussen redan hånfullt grinande och jag sprang över vägen och jag vet inte om det var ett misstag att han stod där men han släppte ombord mig. Jag sprang som en gasell över bron till tåget och när jag skulle springa ner för trapporna såg jag inte vart trappan började på grund av fläckvis blindhet och jag föll utför. Men eftersom jag är så smidig nu för tiden tog jag några steg i luften och hamnade rätt. Och kom med tåget.
På jobbet väntade som sagt det där nya mailet och jag fick nya arbetsuppgifter sådär hastigt och lustigt. Uppgifter som inte mäts med pinnar. När jag ska bita tag i mina beslut kommer några reparatörer och stökar runt i min närmiljö genom att släpa skrivbord fram och tillbaka över golvet på ett synnerligen irriterande sätt.
Då ringer telefonen. Det är dagiset som meddelar att det behövs jour eftersom en fröken är sjuk. Så jag spottar i nävarna och tar tag i den här dagen. Tar en klunk kaffe och önskar resten en god morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar