torsdag 31 december 2009

Decennium.

Överallt summeras 2000-talets första decennium. Men varför nöja sig med något så futtigt? Här kommer en sammanfattning av de senaste 40 årens decennier...

1970-talet.
Ett årtionde som representeras av lek. Jösses vad jag lekte. Varje dag var fylld av olika roliga och ibland lite skrämmande lekar. Jag höll på att elda ner en skog i en lek. I kriget mellan Almvägen och Lindvägen var det nog mer allvar än lek och det ryktades om att de hade kniv som de rispade en med och hällde salt i såren. Jag lekte med barbiedockor, lego och jag spelade kula mest hela dagarna. När de vuxna hade fest var det ingen som brydde sig om när vi gick och la oss och vi var uppe till sent och lekte. Vi byggde kojor i skogen och jag vill minnas att man var ute och lekte från tidig dag till sent på kvällen. Ganska tidigt beundrade jag tjejerna som fick åka bak på killarnas moppar, som hade träskor som var väldigt slitna och jeans som satt som fastlimmade på kroppen.

1980-talet.
Jag ryser när jag tänker på 1980-talet. Men vilket decennium! Äntligen kom musiken och den var synthig och lätt att ta till sig. Den var dansant och alltid närvarande. På tonårsdiskot spelades Vangelis men Blue Monday var mitt uppvaknande. Jag var hos min moster och när låten spelades så hade jag aldrig hört något liknande. Jag såg Freestyle och jag var kär. Ååååh vad jag var kär. Jag var kär precis hela tiden och mitt hjärta dunkade som en stångjärnshammare. Jag blev fumlig, skrattig, blyg och pratig och jag älskade verkligen hett och mycket. Föremålet för min kärlek hette Marcus (åh din synthlugg och dina stora blå ögon... mitt hjärta krossades när du kysste min bästa väninna för att jag skulle få låna din skiva. Jag höll din tax...) Tommy (ååååhhh vad jag var kär i dig! Jag grät många bittra tårar ska du veta...) Mikael (en kille i nian som körde lätt mc, kan man annat än falla?) Bengt-Åke, Pär, Niklas, Jörgen, Michel, Anders (så vacker, så underbar, så....), Acid (jag älskade det långa korpsvarta håret) och alla andra. För shit fuck hell vad min kärlekslåga brann och var stark men objekten växlade ständigt och jämt. Men hur kan man bestämma sig när det finns så många underbara och fina grabbar? Jag dansade på olika dansgolv och mot slutet av årtusendets bästa decennium dansade jag nästan varje dag. Ja, livet var verkligen en enda lång och stor fest...

90-talet.
Det förlorade decenniet. Musiken sög fett, jag kan faktiskt inte minnas en enda bra låt från detta förlorade och skittrista decennium. Jag tog examen och slungades ut i arbetslöshet och allt var mest trist och tråkigt. Jag passade på att äta mig till en övervikt som jag sedan aldrig blev av med. Något dog inom mig och sen dess har jag aldrig lyckats återhämta mig. Livet var en enda lågkonjunktur och när folk snackade om Milleniubuggen tänkte jag: "let it come så något spännande äntligen händer i den här satans tristessen..."

2000.
Men inte kom det nån Milleniebugg som vi blivit utlovade. Jag hade ju tänkt att jag skulle parta 1999 som om partyt aldrig tog slut i NY av alla städer, men istället var jag hos svärföräldrarna i tryggt förvar i fall strömmen tog slut och värmen försvann. 2000-talet var ju decenniet när allt vi blivit utlovade skulle ske. Men nej, jag tjänade inga grymma pengar, sambon var arbetslös, vi bodde långt ifrån alla människor man kände i storstan vi fick en älskad gosse och jag tog äntligen tjuren vid hornen och opererade mig för att jag kanske ska kunna få ett 2010 som man förhoppningsvis inte behöver skämmas över. Men musiken blev bra igen och jag började gå på konserter och vad mycket bra böcker jag har läst! Jag slutade oroa mig för mina föräldrar för nu vet jag att de klarar sig och att de har det bra i de liv de har valt. Globalt var det väl ingen höjdare och en liten oskyldig gissning är att det tyvärr nog kommer att bli ännu sämre. Det vill säga vi kommer att få fler krig, fler katastrofer, fler lågkonjunkturer och rapporterna om hur människor är djävliga mot varandra kommer nog inte att minska utan öka. Vilket kommer att innebära att de djävligheter de hittar på i Criminal Minds kommer att likna en söndagsskola i omfattning...

Inga kommentarer: