fredag 4 december 2009

What a beautiful morning!


När jag vaknar på morgonen kan jag vara tämligen säker på att när jag ställer mig framför spegeln så möts jag av ett vrålande monster. Jag ser gammal och ful ut, rynkig och hemsk. Jag försöker sminka över det värsta men jag vet att jag är avgrundsful och jag hatar hela min uppenbarelse.
Varje morgon tänker jag "svält" eller "äta". Jag hatar verkligen att vakna och vara en förlorare. När jag var nyopererad och kilona rasade av mig vaknade jag som en vinnare varje morgon. Jag hade hoppet om att livet och världen skulle bli bättre, lite lättare att resa sig i. Men jag hör bara avgrundsvrålet. Varje dag kämpar jag för att jag ska må bra. Jag försöker bota mig med musik, att alltid vara på språng och springa uppför trappor och liknande. Trots värkande tår och ett ständigt värkande knä (det var visst inte så lätt att bli av med ledvärk som jag trodde. Tänkte det blev lättare med mindre kilon att bära.)
Jag sitter på jobbet och jag kämpar verkligen varje minut för att klara av att sitta där jag sitter. Jag slits mellan min yrkesskicklighet och kalla kyla och värmen som liter i bröstet och som vill göra gott. Men jag är ensam. Varenda sekund är jag ensam. Jag sitter och skriver och vips har alla gått på lunch. Ingen har frågat om man vill följa med. Jag brukar ta en runda på stan och äta något på stående fot. Det är lättast så.
Av ovanstående anledningar har jag verkligen ingen förståelse över folk som gnölar men som jag aldrig ser kämpa. Försök att vakna upp som Häxan Surtant varje morgon och resten av dagen stå ut med en värkande kropp som endast har en programmering. Att bli större.
Och du, lägg märke till mig!

4 kommentarer:

BBBloggen sa...

Som man...så vill man komma med lösningar ;)
Jag hävdar att du ska göra något med/för dig själv! Hitta något som du å din kropp kan göra/njuta av tillsammans, och som får er att fokusera på annat än vad/hur mycket som stoppas in....
Det är som en höjdhoppare....man ska inte tänka "inte"...
Och ja, jag vet det är skitsvårt att leva upp till det, men börja i det lilla!
Är man lite aktiv så kan man skämma bort sig med gosaker oxå utan att få ångest.
Nu när ni renoverar har du en ypperlig chans att bla bli av med dumburksberoendet som är en riktig tidstjuv! Nyheter och samhällsprogram kan man se online. Resten kan man klara sig utan, dock kan jag erkänna att jag gärna ser något humorprogram emellanåt, det är så skönt att ladda batterierna med skratt!
Passa på att bryt mönsterna nu när du kan!

mvh
// Navelskådaren

troi sa...

Tack för lite respons. Jag började misströsta här på kammaren.

Mina nya ledord i framtiden kommer att bli:
"Jag ska hem till diskmaskinen" istället för jag ska hem och se på tv...

I kväll blir det i alla fall restaurangbesök på fina fiskekrogen.

;-)

Susanne sa...

Känner igen mig så väl både i torsdagens och fredagens inlägg. Men jag har lagt mig till med devisen " jag arbetar inte här för att vara populär, utan för att jag vill göra ett bra arbete, även om det kan innebära att jag får ovänner."
Jag har alltså valt att stå utanför "gemenskapen" på arbetet. Ser till att ha trevliga vänner att umgås med på fritiden i stället. Så gå inte hem till diskmaskinen, gå hem till dina vänner i stället :)

troi sa...

Hej Susanne!

Ja det är riktigt. Inte sådär jättemycket att hänga upp sig på. Det var väl bara det att jag hade en ganska naiv tro att det skulle ändra sig...