Det blev ett ganska intensivt julfirande och jag tyckte att vi alla skötte oss väldigt bra. God mat och gott sällskap, vad mer kan man önska?
Sambon arbetar natt och i går kväll när jag skulle lägga Lilleman rann stora tårar på hans kinder. Han saknade sin mormor något förfärligt. Han ville genast att vi ska ringa och höra när han kan få komma och hälsa på henne. Jag förklarade att mormor måste jobba. Men visst förstår jag honom, att han längtar. Mormor är en underbar lekkamrat för barnen. Hon spenderar timme ut och timme in lekandes på golvet utan att tröttna en sekund. Trots att barnen i den här åldern gärna vill bestämma precis allt i leken så är hon oförtröttligt där och leker och leker på deras villkor. Inte som en annan tristbulle som börjar städa samtidigt som hon leker. Eller sortera legot eller torkar damm.
Det trista är att vi bor ju ganska långt från varandra. Och av nån anledning verkar barnets mormor allergisk mot tåg och flyg. För annars skulle hon ju vara här på bara ett par timmar, vilket inte är nån tid alls, egentligen...
Årets julklapp då? Frågar man kusinen är det bakugan och frågar man Lilleman är svaret givet; briotågdelar. Han älskar sitt briotåg och han bygger bana över hela vardagsrumsgolvet just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar