Jag har nu varit opererad i fem dagar och visst, nu sticker det och stramar lite, men jag har hållit igång hela dagen och plockat och pillat för att hålla mig på benen. Baken domnar nämligen så fort jag sätter mig ner nu för tiden och det gör mig lite lite orolig vilket innebär att jag vill hålla mig på benen. Lilleman hade en kompis på besök som han har lekt med hela dagen och eftersom det annars inte händer så mycket för honom tyckte jag att det var bästa lösningen. Nu lägger sig åter lugnet och det är dags för mig att lufta magen.
Det är så otroligt det där med rädslor. De växer snabbt när de väl får grepp om en. Man andas snabbare och helt plötsligt har rädslan slagit klorna i en. Jag vet ju inte hur jag läker men dränen är inte speciellt välfyllda vilket får mig att tänka att det läker bra. Så tänker jag på att det blir inflammerat när det inte får luft, men samtidigt ska jag använda och trivs med att använda min gördel. Men nu gäller luft ing och jag hoppas att jag inte blir negativt överraskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar