Jag blev mer och mer frustrerad ju längre in i labyrinten jag kom. De stängda dörrarna blandades med evighetslånga dialoger som var helt ointressanta, ja näst intill outhärdliga.
söndag 10 oktober 2010
Drömmer
Jag har börjat drömma om att jag vaknar och allt är som vanligt igen. Och när jag funderar på vad det är så vill jag bli av med dränage, sluta röra mig som en åttioåring, inte längre vara rädd för att stygnen i ryggen går upp och jag får ett öppet sår. Kunna röra mig som förut, gå ut, klä på mig och göra som jag brukar. Jag vill helt enkelt att det här ska vara över för det sätter sig i huvudet på nåt sätt. Jag har ett ringande i örat som inte går över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar