måndag 25 oktober 2010
Tror jag är bra...
Jag tror ju att jag är bra hela tiden, men faktum är att det svider och lever om ganska ordentligt i mitt operationsärr. Eftersom jag gillar att röra på mig men inte får träna, var jag ute och gick en lång promenad och efter det känns det verkligen inte bättre. Inga värktabletter har jag med mig till jobbet heller eftersom jag jämt tror att mitt mellannamn är Stålmannen. Men så är som sagt inte fallet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du ÄR värsta stålkvinnan ju!! Men för den sakens skull behöver du inte vara stark hela tiden. Lägg dig ner och vila, bli bortskämd, ta långsamma promenader och ät gott och nyttigt. Skäm bort dig själv och hitta de där små glädjeämnena så tror (och hoppas) jag att du slipper mycket av det jobbiga med postop.
Läste inlägget där du kliade dig så att du trodde att det gått hål. *ryser* Hoppas verkligen att du läker ihop fort och fint nu.
Kramar!
Ja visst var det en rysning med det jag trodde var hålet! Nu försöker jag tänka mig för lite innan jag kliar mig som en lopphund. :)
Just nu sitter jag faktiskt och är själv lite förvånad över hur snabbt det har gått egentligen. Trodde jag skulle vara en skrutt under lång tid framöver men nu kan jag röra mig upprätt! Bara det är ju ett fall framåt!
Men som du vet själv så är det svårt att skämma bort sig själv med småbarn med i bilden!
Skicka en kommentar