Hål.

Obs att inlägget är inget för känsliga.

I går satt jag och pratade i telefon med brorsan då det började klia som tusan på ena höften. Jag kliade och pratade och kliade och så öppnade jag gördeln för att kunna nå bättre och klia och kollade till. Och hajade till. Jag höll nämligen på att klia precis vid tejpkanten och minsann, tejpen hade flyttat på sig och jag kliade mig rakt in i höften, mellan skinnet... Jag höll på att svimma av chocken och avslutade snabbt telefonsamtalet, reste mig upp och bad sambon följa med ut på badrummet utan en massa ordande så att inte Lilleman skulle fundera.

"Det har gått hål" väste jag mellan tänderna och jag såg för en sekund hur sambon hajade till och så blev det sådär fånigt, vem ska sitta, vem ska titta och hur? Vi kom fram till att han fick sitta och titta.

"Ser du? Man ser rakt in i huden!" svajade jag på rösten och försökte visa så gott det gick. Tårarna var i ögonvrån och jag kände svimningskänslor i hela kroppen.

"Nä, det är ett veck, jag menar tejpen har flyttat sig, nej det är inte och så är det och si och så" mumlade sambon i nåt som jag inte alls förstod och jag höjde rösten och med målbrottsröst väste jag:

"Jamen är det hål?"

"Nä... " lyckades han få ur sig.

Och så visade det sig att jag inte hade ett stort hål som jag kliat upp in till höften utan att det bara blivit ett veck precis vid tejpkanten som var djupt och vitt och kliade nåt så gud förbannat. Tja och efter den incidenten så har jag bestämt mig för att jag ska inte klia mer. Inte på några villkor. Men shit det kliar så jag har ingen koncentrationsförmåga what so ever...