Jag håller på att städa ur kontoret. Jag har flyttat flera gånger och för varje gång har jag mindre papper som jag flyttar på. Jag sorterar alltså ganska hårt varje gång jag rör på mig och jag är knappast sentimental vad gäller att spara. Det har jag nog aldrig riktigt varit.
Mitt liv kommer att gå in i en helt annan fas nu. Under väldigt många år har jag levt mitt liv som om det vore ett stickspår till mitt verkliga liv. I väntan på. Jag säger inte att jag vantrivts för det har jag aldrig gjort, däremot har jag längtat och haft en drivkraft som lett mig framåt. När jag som nybakad nationalekonom sökte de där fina jobben som fanns i Svenskan trodde jag verkligen att jag skulle kunna få ett sådant. Det var ett hårt slag för mig att inse att så inte var fallet, men samtidigt så har dessa åren hos min arbetsgivare varit otroligt givande och har gett mig så otroligt mycket i livserfarenhet.
Nu är jag här, på banan, i det liv som jag var menad för. Tror jag i alla fall. Jag säger inte på något sätt att det kommer att det är en autostrada jag börjar gå på, tvärtom tror jag att det här kommer att bli mycket spännande. För nu kommer jag inte att kunna tänka bort att jag är här utan jag kommer att vara här. Och det är mitt liv och min tid. Det är jag som är kapten över min skuta och jag styr mitt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar