Trycket har lagt sig!

När jag vaknade var jag ungefär som en klubbad säl och trött. Men när jag steg upp kände jag skillnaden; att det inte drar lika mycket i ärren. Att jag nu kanske kan räta på ryggen, för jag är hemskt krokig, utan att vara rädd för att spricka. Och jag inser att jag ser ett nytt ljus. Det känns dock lite märkligt att vara smal och inte ha nåt häng samtidigt som jag inte kan ha mina kläder? Men jag ska inte älta det där så länge till utan mer försöka bli så bra jag kan bli nu innan det är dags att återgå till jobbet.