Den senaste tiden har jag haft förmånen att få sitta ner och verkligen prata med en medmänniska. Växla tankar och känslor. Det är skrämmande och ibland är man rädd att gå över gränsen, men samtidigt så växer man av att våga. Jag njuter verkligen av att träffa andra människor och de behöver inte vara så speciellt lika mig, det är bara kul att höra andras åsikter. Jag tycker verkligen att det är en spännande tid vi lever i och med de energier som rör sig fram och tillbaka så tror jag att det kommer att bli helt fantastiskt!
Jag känner också att stressen har lugnat sig ner något och jag har inte samma behov av att slänga mig ut i affärer (även om jag fick ett bakslag igår...). Men ikväll vill jag bara hem till min lilla familj. Jag har en tanke som börjat frodas också och det är Minna som lagt grunden för den. Tänk om man skulle köpa det man vill ha kontant? Det skulle innebära att för att få en ny sak så behöver man antingen spara till den eller sälja av saker så man får ihop till det man vill ha! På det viset kanske man blir varse saker och tings värde på riktigt? Jag vet att själva tanken är skrattretande för många; men för en som lever på krediter och kort, ur hand i mun skulle det vara ett megastort steg att ta. Frågan är; har jag tid med det? Jag släpper tanken fri och ser vad som händer!
2 kommentarer:
Ja, att köpa allt kontant - det hade varit en underbart. :)
Tanken är faktiskt inte så dum! Ju mer jag tänker på det, desto mer lockande är det.
Men det förutsätter ju att man inte får några spontana behov av saker och ting...
Skicka en kommentar