Jag brukar sällan sprida "skvaller" vidare men jag hörde nåt igår som var lite smått fantastiskt. En släkting till mig pratade via internet med en kille i nån timme som verkade supertrevlig. Efter ett par timmar ringer telefonen och det är han. Han tyckte att han likaväl kunde ringa istället. Så gick det ytterligare ett tag och så ringer det på dörren.
Utanför står min släktings ungdoms kärlek. När de dejtade för 150 år sen var de så kära att man såg dem knappast separerade mer än någon sekund då och då. När de skulle äta och dricka typ. Det visar sig att det är han som hon pratat med hela tiden...
Vi får väl se om framtiden har nåt i gemensamt för dem i bagaget eller om det bara var en trevlig bagatell...
2 kommentarer:
oj va häftigt!!
Jamen visst är det! Man tror ju nästan på mirakel efter det. Eller kanske en envis kille? ;-)
Skicka en kommentar