Jag älskar att ha mina nära och kära omkring mig. Min familj har alltid betytt väldigt mycket för mig, bland annat har jag en fantastisk bror som jag delar allt med. I perioder med upp och nedgångar har jag alltid kunnat lita på att min familj har stått bakom mig. När mitt hjärta har brustit har det alltid varit naturligt för mig att vilja slicka mina sår i pappas eller mammas famn. Därför kan det bli lite krokigt ibland när jag nu själv är mamma. Jag är ju den som ska finnas där i vått och torrt för mitt eget barn. Jag ska ju vara stark. Ibland när jag vill komma hem och gråta över något jag varit med om så får jag ju ändå försöka vara stark för man vill ju inte oroa...
Eftersom jag själv alltid har kunnat vara trygg med min familj och alltid, ja faktiskt i princip vad som än har hänt, alltid kunnat prata och vara ärlig med mina föräldrar, känner jag att det är en stor gåva som jag vill lämna vidare till mitt eget barn.
Därför lägger jag mycket tid och resurser på att åka och hälsa på så ofta jag kan och hinner. Jag vill nämligen att Lilleman ska känna sig lika trygg med sina mor- och farföräldrar. Att han ska känna att han alltid har dem att tillgå, även vid tider när det kan dippa för hans föräldrar. Som liten är man ju annars väldigt utsatt om en förälder eller båda föräldrarna krisar. Kan vara skönt då att ha en mormor att kunna glömma sig med och leka härliga lekar. Därför var det självklart för mig att backa under helgen som var och låta mormor och barnbarn få fritt spelrum och njuta av varandras sällskap. Jag älskar verkligen min mamma över allt annat och helst hade jag velat sitta och prata med henne om ditt och datt. Fråga henne hur hon har det. Berätta om hur jag har det.
Istället så såg jag henne knappt över helgen, men jag hörde skratt och flams från Lillemans rum. Min roll blev att laga mat till hungriga lekkamrater som kom in blöta efter en eftermiddag i snön. Det var också mamma som läste saga för Lilleman när jag efter ett glas vin på lördagen totalt tappade humöret och startade en diskussion ingen egentligen kan vinna. Det är därför lätt för mig att slappna av när mormor/farmor/farfar/morfar är tillsammans med mitt barn, för jag vet att han är i de bästa händer. Och jag är djupt tacksam att det finns många vuxna runt omkring mitt barn som ser till att han blir den tryggaste man kan tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar