måndag 1 mars 2010

Kommentator på vägen till jobbet.

Ni vet när man kollar på hockeyn? "Pucken glider mot målet, men en vänsterpassning och ..." gör ju resan mot vinsten så mycket innehållsrikare. Man får ju liksom förståelse för vad som händer.

I dag satte sig en man bredvid mig på bussen:
"Nej, han kommer inte upp för backen.... då ska vi se, nu backar han. Ja vi är nu halvvägs i Östberga. Ja. Nej. Vi är fortfarande här. Jaha, nu stiger han ur. Vad ska han göra då? Han tar ner reklamskylten i bussen och går bort och hämtar sand. Hehe, det blir nog hans motion idag. Ja egentligen borde vi ju gå till Liljeholmen. Det kan vi alla behöva. Nu kommer han här. Ja han tar det väldigt lugnt. Ja jag är nog vid jobbet vid halv elva. Halv elva. Så fort vi har avslutat det här. Varför har inte varje buss en skyffel? Det borde finnas i alla bussar. En skyffel. Ja. Nu kommer en bil här. Ska vi se hur han kör. Ja han stannar. Han tar det vääldigt lugnt. Nu tar han ett lass sand igen och så går han lugnt och metodiskt framåt. Ja på alla hjulen. Nu står han och slänger sand på vägen..."

Ja så höll det på hela resan. För vi kom ju fram tillslut. En vuxen man i min ålder. Fast man undrar ju vad personen i andra ändan telefonen hade för viktigt arbete att göra den här morgonen. Själv jublade jag ju av glädje, för nu blev ju allt så mycket mer spännande.

Fast det roligaste var att när jag hade pratat trettio sekunder i min mobil så var kommentatorn bredvid mig väldigt tyst och passageraren framför mig vände sig om och presenterade sig som jurist. Jag fick hans telefonnummer!

Inga kommentarer: