I dag har det så äntligen skett! En historisk dag för mig, kanske ett litet steg för mänskligheten, men för mig - ett jättekliv. Jag har tagit med mig träningskläderna till jobbet. -och- faktiskt lyckats få sambon att förstå att det är totalt nödvändigt att jag får stanna på jobbet och träna. I dag har jag så ont i höften att jag knappt kan ta ett steg framåt. Jag har helt enkelt migrerande värk som rör sig runt i kroppen och jag antar att det kommer sig av att jag inte tränar tillräckligt mycket för att ha fina muskler som håller uppe kroppen.
Det löjliga är att jag älskar verkligen att träna. Min kropp kräver nästan rörelse och energi, som en maskin rör jag mig när jag får ta i. Men många händelser har gett resultatet att jag i princip aldrig rör mig mer än enstaka promenader. Detta ska det alltså bli ändring på.
Det pirrar verkligen i maggropen av förväntan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar