Idag fick jag gå ut i världen hudlös. Jag har inget försvar för något, varken dumhet eller det som är sant. Barnet som gråter i vagnen, hjärtskärande, modern som böjer sig över och är sur och arg. Det förstår inte jag, och mitt hjärta gråter, för jag har inget skydd. Jag står naken och fryser och jag blir skälld på, hunsad med. Besviken på.
Skrattet från andra sidan gatan river som taggar i mitt inre och jag vill tillbaka i mitt skydd. Just nu sitter jag och funderar över: på vems arbete har jag hamnat? Vart är min plats och vem är människan som brukar sitta på denna stol? Jag känner henne inte men jag inser att hon är en maskin. Och nu förväntas jag fylla ut hennes kostym.
Snacka om ombytta roller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar