Jag måste verkligen skärpa mig! Vi ska flytta från ett våningsplan till ett annat och jag har liksom "fastnat" i det. Hade (mar)drömmar om jobbet och flytten och att jag sov och glömde mina viktiga arbetshjälpmedel. Allt var kaos och mitt i det hela talade jag om för en kollega att jag verkligen inte kan med en annan... Så nu ska jag verkligen ta mig i kragen och ställa en fot framför den andra.
I går fick jag liksom ett "psykbryt" när jag insåg att folk vill ha mer av mig än vad jag just nu är redo att ge. Jag känner att jag skulle behöva samla mina krafter och inser samtidigt att en del som jag umgås med tycker att jag inte ger tillräckligt av min kraft och min tid. Men jag orkar faktiskt inte. Det är helt enkelt bara så. Nånstans hoppas och tror jag att personen i fråga förstår att jag faktiskt försöker göra mitt bästa. Men jag står med ryggen mot en vägg just nu. Det finns alltså helt enkelt inte utrymme för mer nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar