Första natten hemma.

Det är morgon och det är nåt magiskt över dagen som är första dygnet hemma efter min bukplastik. Jag är som en rockstar på dekis som ligger uppbullad av en hög kuddar och ja jag är smal. Jag är smal som ett smalt långt streck. Jag kommer kanske aldrig att bli trådsmal med getingmidja - men det har heller aldrig varit en prioritet för mig. Jag vill bara sätta punkt för något som var, en livstråd som bröts och blev en annan, som blev ett liv som går att leva och inte bara härda ut. Jag vill nämligen inte bara vara ett skal av ett liv som kunde ha varit utan vara livet som är. Kunna vara rörlig, inte behöva gömma sig, skämmas utan stå för den som blev.