Så var det över för den här gången och jag kan faktiskt andas. Det är min vanliga ambivalens till tingens varanden som får mig att må som en skåpsråtta ett par dagar innan, men nu är det över.Livet är verkligen varken guldkantat eller en stor fest. Sambon tog en lång sovmorgon, Lilleman åkte iväg med en kompis; när vi skulle till bion startade inte bilen. Efter starthjälp och en kvar försenade landade vi i Heron City där hela Stockholm bestämt sig för att gå på bio samtidigt med oss. Kvällen slutade i alla fall med klackarna i taket; räkor, oxfilé och ett överflöd av goda drycker, gott sällskap och riktigt bra musik. Det kan verkligen inte bli bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar