Min älskade Lilleman kom uppkrypande i min famn och vi la ett täcke över oss. Inte lång tid därefter hörde jag hans djupa andetag. Jag satt och mös och tänkte på förr i tiden när han alltid somnade i min famn och jag låg stilla och tittade på honom i flera timmar. Det är inte så ofta nu för tiden för han är ju en stor kille. Men det gick en våg igenom mig av ömhet och jag är faktiskt riktigt glad och lycklig nu. Av värmen, av att vara här, att få uppleva små vardagsmirakel. Här och nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar