Det är den tiden på månaden och jag har värk, jag är trött, håglös och i stort behov av att bara sätta mig ner och läsa en bok. Men mitt liv är inte mitt, det vet alla som känner mig. Jag är på ett ständigt 24-timmarsskift där jag förväntas servera mat, hitta på skoj saker och hålla ihop en familj. Min gubbe gnäller över att vi gör för lite saker tillsammans. Samtidigt sitter han bakom datorskärmen. Det han menar är: "DU är för dålig på att se till att den här familjen gör saker och ting tillsammans."
Då ska vi notera att detta säger han strax efter att vi kommit hem ifrån ett familjebesök på historiska muséet och att jag har fixat så att Lilleman har en kompis här som han leker tillsammans med. Jag förstår inte att om man vill ha mat så tar man sig mat (om man når upp till kylskåpet vill säga..) Vill man ha sällskap så frågar man efter det.
Men jag förväntas att ständigt stå i givakt och torka bajs, laga mat, hitta kamrater och gärna vara en hygglig sexkamrat nån gång då och då.
Oavlönad.
Men eftersom jag är en modern kvinna av idag så ber jag naturligtvis alla att fara åt helvete. Sen lagar jag mat som den lydiga slav/piga som jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar