Det är ganska enkelt att snabbt inse varför så många nyårslöften går om intet. De flesta löften är av karaktären: "I år ska jag inte..." och hur mäter man egentligen icke-handlingar? När man avstår från saker och ting; hur, var och när har man uppnåt "målet"? För visst är det så att vi som människor alltid vill nå nåt slags målsnöre. För annars skulle man ju i samma minut som man säger: "I år ska jag inte röka" titulera sig icke-rökare och därmed också vara i hamn, ha "vunnit" liksom.
Eftersom icke-handlingar inte fungerar för min knöliga person där jag hela tiden har två/tre röster i huvudet som pratar konstant och skickar mig ut i olika riktningar, eftersom en röst vill ha fler barn och den andra rösten inte fler barn. Sen har vi viljorna i mig som å ena sidan vill bo i stan och å andra sidan lugnt på landet. Jag är sjukt rädd för att missa något i butikerna samtidigt som jag är oändligt trött på att gå och se på saker jag inte behöver. En röst älskar mitt arbete och den frid det skänker mig att vara riktigt duktig på någonting, men samtidigt så finns det rebelliska barnet inom mig som säger att tiden går, klockan slår. Jag kommer att bli gammal, att stelna och vad hände då med hela världen som låg som ett ostron och väntade på mig?
Så jag funderar på handlingar som faktiskt är ett aktivt ställningstagande, mål som jag kan mäta (och som verkligen betyder något för mig) och då blir det ju snart enkelt att räkna ut vad det är jag ska ägna min tid åt. För varför ska jag strida mot den person jag egentligen är? Varför inte låta den personen få titta fram helt och hållet, som den är?
Och då kan jag faktiskt nästan garantera, ja lova, att i år kommer det att bli mycket mer BMW-körning på hög hastighet, musik som spränger alla gränser och glada högljudda skratt.
Deal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar