Under en längre tid har jag gått och funderat mycket - sviktat - i min övertygelse och känt mig som en liten lort i Universum. Men jag bestämde mig för att lägga det där åt sidan och hitta ett datum när det är dags att sätta punkt för den resan. Och jag måste säga att känslan av att ha tagit steget, att våga, är fantastisk! Jag kan se mig själv i spegeln och säga att den här resan har jag gjort och jag klarade det med den äran! Jag känner mig för första gången på mycket länge som en människa av kött och blod. Inte utanför, stor och oformligt klumpig. Jag ser mig och jag accepterar det jag se.
Åh det här var ju mycket lättare att bära! Varför har ingen upplyst mig om det? Att jag behöver ta mitt pick och pack och boka en konsultation?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar