Det är pirrigt och det är spännande! Men jag känner mig full av tillförsikt. Efter en del förhandlingar med sambon som började med att reagera som om jorden skulle gå under imorgon klockan sex, så har vi kommit överens om att han får en dag i veckan med egen tid och jag en dag i veckan. Det behöver inte vara en speciell dag för hela poängen försvinner om man tvingas ha varje måndag som sin egen speciella dag.
Det ska bli så jäkla maxat! En dag som bara är min egen tid då jag kan göra vad jag vill! Jag har frågat om detta femtioelva gånger förut och det brukar falla på min egen lathet. Men nu vill jag verkligen ha egen tid! På så vis kan jag faktiskt njuta av att ha en femåring fortfarande och inte längta till han blir tonåring så jag ska slippa känna mig som en boja. Ja det låter säkert futtigt med en dag i veckan, men för mig är det en stor vinst och en stor frihet. Och jag låter ju sambon få samma sak. En dag i veckan kan han gå på bio, hälsa på sin bror som bor i samma stad som oss eller ut och springa som han tjatar så mycket om. Det blir win-win för oss båda. Jippie!
Och ett annat av mina löften till mig själv är att en dag i veckan ska jag ringa en vän. Vem vet, det kanske blir dig jag ringer den här veckan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar