Jag sitter tyst framför datorn. Som om jag vill att den ska tala till mig. Visa facit eller åtminstone en manual. Ge mig ett tecken.
Och så hittar jag det. Och åter börjar tankarna vandra. På det som varit. På det som komma skall. På allt liv som runnit under broarna och försvunnit. Bort.
Det kommer aldrig mer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar