Alla shopaholics bör nu undvika att läsa vidare.
Jag måste vara den mest tragiska och intelligensbefriade människan i hela Sverige; men jag saknar faktiskt att handla! Nu för tiden när jag går i affärer och ser kläderna hänga framför mig tänker jag att jag blir ju ändå inte lycklig av att köpa dem. Och med vad matchar man detta? Eller det kan jag ändå inte ha för det är för kallt. Och alla dessa vuxna och rationella tankar retar gallfeber på mig, för jag blir ändå inte lycklig om jag avstår! Förut såg jag en strimma ljus som letade sig igenom de mörka molnen då jag köpte nåt fint. Men nu. Kvar finns bara livet, ångesten och döden. Ingenting däremellan.
Jag tänkte ut på stan och köpa mig en ny skimrande och vacker födelsedagspresent för att fira att döden snart står i tamburen och jag har lämnat det unga och vackra bakom mig och kvar finns bara ett "och" och så tomhet. Men jag hittar verkligen INGENTING! Det finns ingenting fint. Ingenting jag vill ha. Ingenting jag önskar mig. Inga beslut jag måste fatta om hur jag vill ha mitt liv. Jag bara är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar