När gubben för femtonde gången snoozade och vägrade stiga upp ur sängen i arla morgonstund, erbjöd jag mig att åka med bilen till besiktningen. Den är ju trots allt min. *moahahaha* Men det gick ju riktigt bra! Ett år till får bilen rulla och jag känner mig faktiskt supernöjd att säga det, men det är faktiskt en trygghet. Sen vet ju alla att bilar kan rasa ihop fem minuter efter att man lämnat besiktningen, men i alla fall. Ekonomiskt sett hade jag faktiskt inte planerat in ett bilbyte i år.
Jag är dessutom rejält mörbultad, ont i ryggen, superont i knäna (ja, jag måste faktiskt gå ner de där kilona redan nu, jag kan inte bära dem längre). I dag när jag skulle gå upp för trappan så fick jag lyfta benen med våld. Jag trodde att roddmaskinen var skonsam för knäna men nu börjar jag faktiskt tvivla!
I dag får jag faktiskt jobba några minuter innan jag ska iväg på nästa grej, för den här dagen är minst sagt fully-booked och kräver att alla är mätta, sammanbitna och kanske med en glimt i varje ögonvrå!
2 kommentarer:
Ja, vad är det med män och snooz? Det är ju så man kan bli galen!
Precis! Men det är väl en manlig uppfinning, antar jag?
Skicka en kommentar