Varför nutrilett?

Orden "norm" och "normal" har aldrig riktigt passat in i min värld. Fast det jag har upplevt är ju normalt för mig och jag känner inte till några andra alternativ. Jag kan läsa om andra världar, men ändå inte uppleva dem.

För mig har förhållandet till det man stoppar i munnen alltid varit väldigt komplicerat. Jag menar; om jag varit spelberoende hade jag kunnat klippa. Stänga av. Inte utsätta mig för frestelser. Men jag är mat/godisknarkare. Hur stänger man av sånt?

Sedan jag opererade mig och därmed klarade av att göra mig av med lejonparten av min övervikt, har mycket av mina ledord varit att försöka förlåta mig själv. Inte vara så sträng, eftersom jag alltid varit min egen hårda domare. Börjat gilla mig själv; med alla mina fel och brister.

Jag har för länge sedan förlåtit mina banemän. Men inte glömt. Minnen går aldrig att radera ut.

När jag nu varit förlåtande mot mig själv hela sommaren. Inte levt med en massa regler om hur jag ska äta eller inte; har jag tappat kontrollen. Och den vill jag naturligtvis ha tillbaka. För annars mår jag inte bra.

Kontroll för mig är att sluta äta helt och hållet. Mitt komplicerade förhållande till mat gör att jag kan inte bara äta nyttigt och nöja mig med det. Jag har inte lyckats nå till den punkten ännu (och faktum är att det skrämmer skiten ur mig).

Därför, så länge jag inte har makten över att kunna stoppa i mig det som är rätt för mig så klipper jag, avslutar. Men jag vill ju trots det inte utsätta kroppen för svält. Därför väljer jag en måltidsersättning som hjälp att hålla en jämn nivå av kaloriintag. Och när suget sätter in och jag vill köpa glass och godis, då dricker jag en mycket god nutrilett kaffelatte.