Just nu har jag lust att kräkas en fet kaskad av spyor. Jag är så djävla less att man snart får karva loss mig från väggarna.
Nu har ju sambon börjat läsa min blogg och jag kan bara konstatera att ännu en gång får jag bekräftat att män är från mars och kvinnor från nåt annat ställe. För han tycker inte att det jag skriver handlar om mina känslor och hur jag är som person; en människa av kött och blod som tänker och reagerar på det som händer runt omkring mig. Nej, han tycker att jag klankar ner på honom. Att jag tar alla chanser att trycka ner stackars honom och hela tiden lyfta upp hur bra jag själv är.
Alltså hur är folk funtade? Verkar jag verkligen vara en person som skrockar högt för mig själv över min egen förträfflighet? Då förstår jag inte varför jag fyller munnen med godis dygnets alla timmar för att jag är fylld av sånt självförakt att jag ger mig själv hat?
Och när jag har lösningen att jag ska vidga mina vyer och träffa människor av kött och blod som jag kan umgås och skratta med. Eller varför inte flytta hemåt till trakter där jag har familj som fortfarande verkar känna något för mig? Då har han en annan perfekt lösning; nämligen att jag ska söka hjälp för min depression.
Voila, tabletter!!!
Jag tror verkligen att jag håller på att bli sinnessjuk på riktigt för mitt barns far tycker att jag borde knapra tabletter för att jag är less på den här fängelsetillvaron. Ja. Finns det skratt-tabletter som får mig att tycka att det är skitkul att sitta i den här lägenheten och se hur regnet faller ner utanför fönstret? Ja, nu skrattar jag högt för deprimerad är det sista jag är just nu... Jag är bara skitarg och väldigt väldigt less...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar