I morse klarade jag knappt av att stiga ur sängen. Jag visste hur det skulle kännas. Tungt och stelt och allmännt jobbigt. Jag har ju knappt rört mig i helgen. Och faktiskt, tills i morse hade jag inget dåligt samvete alls. Jag har bara njutit av att knappt vara rörlig alls.
Men så vaknar man ju till eftertänksamhetens kranka blekhet och inser att inte röra sig är det samma som att lägga på sig. Så lite missmodig ställde jag mig framför spegeln. Och ett förvånat ögonbryn åker upp i huvudet, men så inser jag att det faktiskt är så. Idag är min midja mycket väl markerad. Wow!
Så vad mig anbelangar kan det regna småspik just nu, för med lönen på intågande på onsdag och med markerad midja kan det inte bli skit av den här veckan.
Men när jag sticker ut huvudet ligger snön som ett vitt underbart täcke över staden och jag njuter av att det faktiskt är måndag idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar