Nu tycker jag att vi riktar blicken framåt! Och bestämmer oss för en väg och så springer vi så snabbt tygen håller!
Jag har mer än någonsin nu insett att folk runt omkring en verkligen kämpar med att få tillvaron att gå ihop. Det är mest äldre som närmar sig pensionen som börjar glassa runt i tillvaron och fundera på trevligheter som spela golf eller dricka vin i Spanien.
Vi andra, vi som är medelålders med småttingar, kämpar för att få tillvaron att gå ihop. Och kanske är det så det ska vara just nu. Kanske är det bra för oss att spara i ladorna och verkligen investera i oss själva och i familjen.
Man behöver inte alltid vara hänryckt av lycka och bortsvept från jordens yta med fötterna extatiskt vilande på ett moln. Det kan räcka med att man faktiskt accepterar det man gör för stunden. Ja, jag går till jobbet och sitter här med mina arbetsuppgifter. Jag accepterar det jag gör. För det är här någonstans som jag vilande i acceptans inser att det jag gör går lätt och smidigt och faktum är att vissa uppgifter gör jag med glädje. Då befinner jag mig i nuet och tiden har ingen betydelse, mer än att den visar ett klockslag när det är dags för mig att bryta och gå och hämta mitt barn på dagis.
Många gånger när jag hamnar i otakt med mig själv börjar jag tänka på vad jag vill ha, ha och ha. Och jag blir aldrig mätt för jag vill ha allt. Speciellt vill jag ha allt jag inte kan få. Då försöker jag mätta en del av mig själv som aldrig någonsin kan bli mätt. Egot. Och egot växer och den som trodde att egot bara bor i en själv, misstar sig. I hela vår värld har egot spridit sig och det är som en kraft som vi aldrig någonsin kan mätta.
Därför ska jag försöka komma i takt med mig själv igen och arbeta med att acceptera den jag är och det jag gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar