Livet i sus och dus.

Det är torsdag lunch och jag ska snart åka till dagiset där det är min tur att joura de sista tre timmarna. Tre timmar med sex barn och en förälder till. Det känns lite verklighetsfrämmande.

Jag har nämligen precis fattat dryga 40 beslut och det känns som att ord med våld har letat sig in i mitt huvud. Jag är snurrig med andra ord. Jag hade ju inte heller ätit speciellt myckete, bara en naturdiet med kaffelattesmak.

Så när jag skulle ut på lunch så tänkte jag gå och köpa ett halvt kilo godis och bara smäcka i mig. Då hade jag somnat gott med magknip istället för passat barn. Så det går bort. Köpa nåt annat?

Det är ett invant beteende sen många många år tillbaka. Jag kan i princip leva på en femma fram till lön, men så fort jag får pengarna har jag hål i händerna; pengarna rinner blixtsnabbt igenom och jag lever nästan som att jag vore miljonär. Bjuder på krogen. Köper fina kläder. Tankar bilen. Betalar räntor. Äter godis och grönsaker.

Jag närmar mig lön, veckan går mot sitt slut och det ser ut som att jag och min familj kommer att överleva även den här veckan utan några större tilltufsningar. Och då blir jag godissugen. Jag släpper garden, vågar släppa tankarna loss och jag vill lyssna på musik. Och fylla min kropp med gift. Bojorna ska bort; men eftersom jag är mogen/feg/ärlig/trofast/vuxen, det är bara att välja, så blir min revolution att fylla munnen med någonting som smakar salt, surt och sött och innehåller socker.

Jag gick ner till hamburgerstället och köpte den största hamburgaren. Började med försiktiga bett att äta mig in i den. Efter halva sa det stopp! Illamående stoppar jag burgaren i soporna. Men jag åt inget godis. Inte nu.